Vi är alla på olika platser i livet och vandrar längs våra krokiga stigar i sökandet på ”vår väg”. Vid flera tillfällen under livet kommer vi möta människor som inte alls kommit lika långt i sin personliga utveckling och inte fått de insikter och erfarenheter som vi själva har. En del människor har en så lång väg kvar att vandra att de kanske aldrig kommer komma ikapp dig, inte ens under en livstid. Då är det ibland det enda du kan göra, är att fortsätta gå…

Det behöver inte innebära att fysiskt lämna personen men att mentalt lämna personen där han/hon är på sin stig. Den här personen kanske inte kommer förstå dina tankar och känslor på flera år.  Det kanske ligger flera års arbete framför den personen innan den kan förstå dig. Istället för att du ska kämpa med detta så är det ibland bättre att släppa taget och ”ge upp om personen”. Han kanske aldrig ändrar sig, acceptera. Hon kanske förstår dig först om 20 år, släpp.

Nu pratar vi inte om småsaker i vardagen utan om att uppnå en viss grad av upplysning i livet. Ju mer vi upplever,  ju mer vi jobbar med oss själva och blickar inåt med klar blick ju klokare blir vi och ibland är det en för stor uppoffring att stanna kvar och knuffa och dra i någon som inte kommit lika långt som en själv. Då är det okej att fortsätta framåt utan den personen, mentalt, fysiskt eller båda delar.